Atomfall Recension: Den unika upplevelsen du inte får missa! 🌌

En mystisk röst kallar på dig och det låter som greve Orlok.
Källa: Rebellion Studios

Allt detta utspelar sig i det vackra och kusliga lantliga grevskapet Cumbria. 🌳

Till skillnad från de flesta rollspel, Atomfall överger uppdragsstrukturen baserat på mål till förmån för dess enda system från "Leads". Istället för waypoints och en lista som visar exakt vart du ska, pusslar du ihop dina nästa steg genom samtal med NPC:er, spridda brev och gamla kassettband som hittats runt karantänzonen. Det finns ingen markör på kartan som håller din hand – bara de ledtrådar du har samlat och de anteckningar du väljer att göra. Med det sagt kan du manuellt placera kompassmarkörer för att hjälpa till att följa potentiella intressanta platser.

Det är ett uppfriskande intuitivt sätt att skapa uppslukande berättande som de flesta spel bör uppleva. Elden Ring och Mörka själar använda något liknande, men på ett avsiktligt kryptiskt sätt, dölja historien i objektbeskrivningar och låta det vara upp till spelarna att fylla i luckorna. Atomfall, å andra sidan, gör att sin värld känns mer organisk och förvandlar varje upptäckt till ett genuint "aha!"-ögonblick snarare än bara ytterligare ett steg på en att-göra-lista. 😮

Källa: Rebellion Studios

Till exempel, när jag anlände till Wyndham Village – som för närvarande ockuperas av The Protocol, de första militära karantänenheterna som lämnats kvar – blev jag stoppad vid grinden och ombedd att prata med kapten Sims, en man med ett särskilt intresse för utomstående. Sims, misstänksam mot alla som lyckas ta sig in i området, erbjuder mig information. Ja Jag går med på att göra lite rekognoscering för honom. Han vill veta om någon av byborna har något misstänkt på gång – för utöver att vara en storebror har han anledning att vara orolig. Det visar sig att ett betydande antal bybor gick in i skogen och startade en sekt efter katastrofen. 😳

Detta ledde mig till en omgång samtal med nyckelpersonerna i byn: värdshusvärden, bagaren, prästen och livsmedelsbutiksägaren. Var och en av dem hade sin egen egna skelett i garderoben — hemligheter de gömde av Protokollet. Därifrån hade jag ett val. Jag kunde antingen röja ut dem till Sims eller hjälpa dem i deras problem genom att spela långsiktig i en stad byggd på paranoia.

Det är stunder som dessa som Atomfall gör det bra, men överlag är historien inget speciellt. Även om Leads-systemet verkligen är unikt i sin presentation, så i slutändan, Det är fortfarande bara en standarduppdragsstruktur — förutom att du nu sätter ihop saker på egen hand istället för att följa en blinkande objektivmarkör.

Och när det gäller spelets sex möjliga slut börjar upplägget kännas lite formelbaserat. Varje NPC som erbjuder dig en flyktväg från området följer samma grundläggande mönster: två huvuduppdrag, sedan ett slutgiltigt val relaterat till Exchange – den mystiska BARD-anläggningen i hjärtat av alltihop. Förstör du det som finns inuti? Eller använder du det för att hjälpa till att uppfylla någon annans mål? Eller du kan bestämma att det inte spelar någon roll och gå in i läge kaos och eliminera alla NPC:er i spelet. Det är fullt möjligt – och ärligt talat, det är jättekul! 😈

Atomfall vill verkligen betona idén om förtroende i desperata omständigheter, men det är inte särskilt subtilt. Vissa karaktärer börjar vänligt, men i det ögonblick du vinner deras förtroende och följer deras anvisningar är det som att en knapp slås om – du kan omedelbart se att du styrs mot ett "dåligt" slut. Under mina 25 timmar av spel på PlayStation 5, jag såg fyra av de sex möjliga sluten, och inget av dem kändes särskilt tillfredsställande. 🤷‍♂️

Ännu värre är att spelet känns märkligt frikopplat från sin egen mekanik. Trots sina snabba, actionfyllda strider – där nästan alla fiender attackerar – hade de slutgiltiga recensenterna fräckheten att tillrättavisa mig för att jag "valde en våldsam väg". Va? Vilket spel tittade du på?

I slutändan, Leads-systemet för Atomfall Det är en fantastisk idé med stor potential, men utförandet lämnar mycket övrigt att önska. Det finns något det, men den landar bara inte. 🎯

Vad ska det bli då?

Källa: Rebellion Studios

Trots Atomfall ger ifrån sig några seriösa vibbar Nedfall, låt dig inte luras: detta är inte ett Bethesda-liknande rollspel. Det lutar mycket mer åt action än överlevnad, med en antydan till rollspelselement. Allt från strider till föremålsskapande och NPC-interaktioner känns lättare och mindre komplext jämfört med spel som Nedfall antingen STALKER.

Och ärligt talat? Det är okej. 🆗

Med det sagt, kampen om Atomfall känns väldigt likt moderna skjutspel. Vapnen är tunga, realistiska och har en rejäl dos rekyl, medan närstrid kroppen är långsam, tung och brutalt visceral. Spelet introducerar också ett puls- (uthållighets-) system, där handlingar av hög energi Hur löpning, hoppning eller strid påverkar din förmåga att sikta eller utföra tunga närstridsattacker. Att hantera detta system lägger till ett extra lager av spänning, vilket tvingar dig att tänka innan du ger dig in i strid. 💔

Din arsenal består av klassiskt "roadman"-artilleri: knivar, polisbatonger och till och med ett gammalt hederligt cricketträ. Du kan också använda handkontrollens avtryckare för att sparka fiender och hålla dem på bekvämt avstånd när det kommer riktigt nära. Men fiendevariationen är ganska bristfällig. Du möter i princip fyra typer: distansfiender, närstridsfiender och två typer av gigantiska robotar: en med en minigun och en med en eldkastare. Och det är ungefär allt. Åh, och råttorna. Skit i råttorna. 🐭

Källa: Rebellion Studios

För distansvapen har du fyra standardkategorier: gevär, pistoler, hagelgevär och maskingevär. Varje typ har ungefär två eller tre varianter som du kan plundra från fiender eller hitta i världen. Och naturligtvis finns det den pålitliga pilbågen, för ingen överlevnadsspel är komplett utan en. 🏹

Konstigt nog kan man inte tillverka pilar eller ammunition, vilket känns lite av en besvikelse i ett spel som fördjupar sig i överlevnadselement. Däremot kommer man att leta efter tyg, örter, krut, vapenolja och alkohol för att skapa läkande föremål, trolldrycker och kastbara sprängämnen. 💣

Gammal snåljåp.
Källa: Rebellion Studios

Sedan finns det konsumtionsvaror, som lutar åt det brittiska köket känt för sin spänning. Du kan smutta på te för att sänka pulsen, eller sluka tomater, potatis, kakor och kött på burk – och helt fördjupa dig i verkligheten av hur tråkig den brittiska kosten kan vara. 🍽️

Istället för ett traditionellt monetärt system, Atomfall Gå in i fullständigt bytesläge. Köpmän byter inte kontanter; istället utvärderar de din handel baserat på föremålens värde, med en enkel indikator som visar hur rättvist bytet är. Varje köpman har sina egna prioriteringar – om någon har en hög med bandage har de inget emot att du försöker skiljas från mer. Men om du erbjuder något mer sällsynt, som ett bra vapen eller mat, kommer de att vara mer villiga att kompromissa.

Utforska karantänzonen

En karantän inom en karantän.
Källa: Rebellion Studios

Om tanken på att vandra genom en strålningsbelagd ödemark född ur ett katastrofalt vetenskapligt misslyckande låter bekant, beror det på att ärMånga spel har tidigare behandlat konceptet "exkluderingszon efter katastrofer", och Atomfall passar perfekt in i den traditionen. På många sätt delar den många element med Pacific Drive, han överlevnadsspel 2024 om att navigera i en avvikande nordvästlig region i Stilla havet i en knappt fungerande bil. Men var Pacific Drive hade procedurellt genererade områden, Atomfall byt ut det mot fyra distinkta regioner i Cumbria — områden du kommer att vara tråkigt återbesöker om och om igen.

Spelare kommer att genomsöka varje hörn av Wyndham Village, Slatten Dale, Skettermoor och Casterfell Woods. Bortsett från byn (om du är en duktig pojke) kontrolleras varje område av en annan fraktion, och de attackerar alla direkt. Områdena i sig är inte särskilt stora – du kan gå från ena änden till den andra på ungefär fem till tio minuter – men att faktiskt nå dina mål kan kännas lite tråkigt. Tack vare Lead-systemet kommer du oundvikligen att snubbla över platser du inte ska nå än, vilket kan vara spännande eller frustrerande, beroende på hur välutrustad du är just då.

Trogen sin lätta överlevnadsmetod, Atomfall håller resurser – särskilt ammunition – knappa. Du är aldrig fullt utrustad för att skjuta vilt, vilket uppmuntrar till smygande och exakt skottplacering för att undvika att bli överväldigad av spelets förvånansvärt stora fiendens patruller och läger. Smygsystemet är dock i bästa fall grundläggande, och fiendens AI är så smärtsamt dum att du ofta kan utplåna ett helt läger utan större ansträngning. 😅

Med det sagt, världen av Atomfall Det är genuint vackert på det där gripande "naturen som återtar civilisationen"-sättet. Wyndham Village har alla kännetecken för en pittoresk efterkrigsby som nu är fångad i ett kusligt limbo. Casterfell Woods är tät och olycksbådande, fylld med höga träd och märkliga varelser som lurar i skuggorna. Slatten Dale, ett kuperat industrilandskap, kretsar kring dess övergivna gruva och stenbrott. Och så finns det Skettermoor – en gång en pittoresk landsbygd som nu är reducerad till bränd jord, patrullerad av ivriga soldater som letar efter en ursäkt för att skjuta först och aldrig ställa frågor. 🌄

Ingenting förändras fundamentalt om du inte förbättrar dina färdigheter.
Källa: Rebellion Studios

RPG-elementen i Atomfall är ungefär så lätta som de kan bli. Det finns ett enkelt färdighetsträd som gradvis låses upp när du hittar träningsmanualer utspridda över hela världen – antingen köpta från köpmän eller gömda på specifika platser. Placeringen av dessa manualer ger bra berättande om omgivningen, som att hitta en bågskyttemanual i ett bågskytteläger i ett övergivet slott eller en stridsträningsmanual från en före detta soldat som blev köpman i Skettermoor. Med det sagt, om köpmän inte har dem kan de obscent svåra att hitta, och verkligen inte du behöver dem för att slutföra spelet.

Du kan också samla färdighetspoäng från BARD-lådor som finns i bunkrar över hela kartan. Själva färdigheterna? Grundläggande RPG-grejer: skadeökningar, giftmotstånd och snabbare byte. Inget banbrytande, men tillräckligt för att ge dig en liten fördel.

I allt väsentligt, Atomfall Det presenterar sig som en djup och komplex upplevelse, men ju mer du spelar, desto mer inser du att det är ett ganska avslappnat äventyr klätt i en överlevnadsskräckestetik. Med det sagt, all ära förtjänar det – tekniskt sett fungerar spelet imponerande bra för att vara en lansering 2025, med få synliga buggar eller prestandaproblem. Och i en era där dåliga lanseringar på första dagen är normen, verkar det ensamt värt att fira. 🎉

Det är värt det Atomfall?

Källa: Rebellion Studios

Atomfall Det är ett av de där spelen som känns som att det är på gränsen till att bli något speciellt, men som aldrig riktigt lyckas med det. Det har en stark identitet – ett postapokalyptiskt äventyr insvept i hemsökande brittisk folklore, med en rejäl dos överlevnadsmekanik och ett unikt uppdragssystem – men dess utförande står ofta i strid med dess ambitioner.

Lead-systemet är ett spännande alternativ till traditionella uppdragsmarkörer, vilket möjliggör organisk upptäckt och spelardriven utforskning. I slutändan kokar det dock ner till vanliga RPG-uppdragsstrukturer. Du sätter helt enkelt ihop mål genom anteckningar och samtal snarare än att uttryckligen få veta vart du ska gå. Det är uppslukande, visst, men också frustrerande när du backar genom spelets lilla men tråkiga värld.

Där Atomfall lyser Det ligger i dess atmosfär. Miljöerna är vackert utformade, från den kusliga, kultiverade Casterfell-skogen till den brända jorden i Skettermoor. Spelet drar in i sin omgivning med uppslukande miljöberättande, och det är uppfriskande att se en postapokalyptisk värld som inte känns som en generisk ödemark. Det fungerar också anmärkningsvärt bra, med få tekniska problem – något som känns alltmer ovanligt i moderna spelutgåvor.

Om du letar efter en lätt överlevnads-RPG-upplevelse med uppslukande utforskning, spännande strider och en unik brittisk miljö, då... Atomfall erbjuder tillräckligt för att vara underhållande – särskilt om du går in med vetskap om dess begränsningar. Men om du förväntar dig djupgående RPG-mekanik, invecklad berättande eller en verkligt öppen upplevelse, kan du bli besviken. Det är ett spel med många bra idéer, men det förpliktar sig aldrig helt till någon av dem. Som ett överlevnads-RPG på mellannivå är det gediget. Är detta nästa Nedfall antingen STALKERTa inte bort. 🙄

Atomfall kommer den 27 mars till PlayStation 4 och 5, Xbox One och Series X/S samt PC.